Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Kasang laa. Aw Angraeng, kathuk ahmuen hoiah nang khaeah ka hangh.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Aw Angraeng, ka lok hae tahngai ah; tahmen kang hnikhaih lok bangah na naa to patueng ah.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Angraeng, nang, zaehaihnawk to na pakuem soe nahaeloe, Aw Angraeng angdoe thai koi mi maw om tih?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Toe nang to zit thai hanah, kaicae hae nang tahmen boeh.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Kai loe Angraeng ni ka zing, ka hinghaih mah anih to zing, a lok ah oephaih to ka suek.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Khodai zing kaminawk, khodai zing kaminawk pong kamthlai ah, ka hinghaih mah Angraeng to zing.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Angraeng ah palungnathaih hoi pop parai pahlonghaih oh pongah, Israel mah a oephaih to Angraeng ah suem nasoe.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Anih mah Israel to zaehaihnawk boih thung hoiah akrang tih.