< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
Y Cantan Quinajulo. Y sumanjiyong y tinadong nae juagang jao, O Jeova.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
Jeova, ecungog y inagangjo: polo ya talangamo sija uegueng gui inagang y guinagaojo.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
Yanguin mojon unmatca y tinaelaye sija; Jeova, jaye utojgüe?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
Lao guaja inasie guiya jago, para unmamaañagüe.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
Junanangga si Jeova, y antijo mannanangga, ya y sinanganña junanangga.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
Y antijo jananangga si Jeova, mas qui y guatdia sija ni manmannanangga y egaan: magajet na mas qui y guatdia sija manmannananangga y egaan.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
O Israel nangga si Jeova; sa gui as Jeova guaja minaase, ya iya guiya nae megae na inalibre.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
Ya güiya unalibre Israel todo gui tinaelayeña.