Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Gikan sa mga kahiladman, nagtuaw ako kanimo, Oh Jehova.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Ginoo, patalinghugi ang akong tingog: Papatalinghugi sa imong mga igdulungog Ang tingog sa akong mga pagpangaliyupo.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Kong ikaw, Jehova, magatimaan pa unta sa mga kasal-anan, Oh Ginoo, kinsa ba ang arang makabarug?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Apan adunay pagpasaylo diha kanimo, Aron ikaw takus gayud nga kahadlokan.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Nagahulat ako kang Jehova, ang akong kalag nagahulat, Ug sa iyang pulong milaum ako.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Ang akong kalag nagahulat sa Ginoo Labaw niadtong mga magbalantay nga nanagpaabut sa kabuntagon; Oo, labaw kay sa mga tawong-magbalantay nga nagapaabut sa kabuntagon.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Oh Israel, lumaum ka kang Jehova; Kay kang Jehova anaa ang mahigugmaong-kalolot, Ug kaniya anaa ang madagayaong pagtubos.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Ug siya magatubos sa Israel Gikan sa tanan niyang mga kasal-anan.