Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

“Mula pa ng aking kabataan madalas akong lusubin nila,” hayaang sabihin ng Israel.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

“Mula pa ng aking kabataan, nilusob nila ako, pero hindi nila ako natalo.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Inararo ng mga mang-aararo ang aking likuran; gumawa (sila) ng mahabang ukit na daan.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Si Yahweh ay matuwid, pinutol niya ang mga lubid ng masama.”

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Nawa malagay silang lahat sa kahihiyan at tumalikod silang mga napopoot sa Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Nawa maging tulad (sila) ng mga damo na nasa bubungan na nalalanta bago pa ito lumago,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

na hindi na maaaring punuin ang kamay ng manggagapas o ang dibdib nilang nagtatali ng mga bungkos.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Nawa huwag sabihin ng mga dumadaan, “Nawa ang pagpapala ni Yahweh ay sumainyo; pinagpapala namin kayo sa pangalan ni Yahweh.”