Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

“Mara nyingi tangu ujana wangu wamekuwa wakinishambulia,” Israeli na iseme.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

“Mara nyingi tangu ujana wangu wamekuwa wakinishambulia, lakini hawajanishinda.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Wakulima wamekuwa wakilima mgonngoni kwangu; wametengeneza matuta yao marefu.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Yahwe ni mwenye haki; amezikata kamba za waovu.”

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Wote waaibishwe na kurudishwa nyuma, wale wachukiao Sayuni.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Na wawe kama nyasi juu ya paa ambayo hunyauka kabla hayajakua,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

ambayo hayawezi kujaza mkono wa mvunaji wala kifua cha mfunga miganda.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Wale wapitao karibu wasiseme, “Baraka za Mungu na ziwe juu yako; Tunakubariki katika jina la Yahwe.”