Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cántico gradual. MUCHO me han angustiado desde mi juventud, puede decir ahora Israel;

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Mucho me han angustiado desde mi juventud; mas no prevalecieron contra mí.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Sobre mis espaldas araron los aradores: hicieron largos surcos.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Jehová es justo; cortó las coyundas de los impíos.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Serán avergonzados y vueltos atrás todos los que aborrecen á Sión.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Serán como la hierba de los tejados, que se seca antes que crezca:

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

De la cual no hinchió segador su mano, ni sus brazos el que hace gavillas.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Ni dijeron los que pasaban: Bendición de Jehová sea sobre vosotros; os bendecimos en el nombre de Jehová.