Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Una canción de ascensos. Muchas veces me han afligido desde mi juventud. Que Israel diga ahora:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

muchas veces me han afligido desde mi juventud, pero no han prevalecido contra mí.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Los aradores araron en mi espalda. Hicieron sus surcos largos.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Yahvé es justo. Ha cortado las cuerdas de los malvados.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Que se desilusionen y retrocedan, a todos los que odian a Sión.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Que sean como la hierba de los tejados, que se marchita antes de crecer,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

con la que la parca no llena su mano, ni el que ata gavillas, su pecho.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Tampoco dicen los que pasan, “La bendición de Yahvé sea con vosotros. Te bendecimos en nombre de Yahvé”.