Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Песнь восхождения. Много теснили меня от юности моей, да скажет Израиль:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

много теснили меня от юности моей, но не одолели меня.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

На хребте моем орали оратаи, проводили длинные борозды свои.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Но Господь праведен: Он рассек узы нечестивых.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Да постыдятся и обратятся назад все ненавидящие Сион!

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Да будут, как трава на кровлях, которая прежде, нежели будет исторгнута, засыхает,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

которою жнец не наполнит руки своей, и вяжущий снопы - горсти своей;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

и проходящие мимо не скажут: “благословение Господне на вас; благословляем вас именем Господним!”