Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cântico dos degraus: Diga Israel: Desde minha juventude muitas vezes me afligiram.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Desde minha juventude, muitas vezes me afligiram, porém não prevaleceram contra mim.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Lavradores lavraram sobre minhas costas, fizeram compridos os seus sulcos.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

O SENHOR é justo; ele cortou as cordas dos perversos.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Sejam envergonhados, e voltem para trás todos os que odeiam a Sião.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Sejam como a erva dos telhados, que se seca antes que cresça.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Com que o ceifeiro não enche sua mão, nem o braço daquele que amarra os molhos.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Nem também os que passam, dizem: A bênção do SENHOR seja sobre vós; nós vos bendizemos no nome do SENHOR.