Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Oluyimba nga balinnya amadaala. Isirayiri ayogere nti, “Bambonyaabonyezza nnyo okuva mu buvubuka bwange.”

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ddala bambonyaabonyezza nnyo okuva mu buvubuka bwange; naye tebampangudde.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Newaakubadde ng’omugongo gwange gujjudde enkovu olw’embooko ze bankubye era ne gulabika nga kwe bayisizza ekyuma ekirima,

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

kyokka Mukama mutuukirivu; amenyeemenye enjegere z’abakola ebibi.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Abo bonna abakyawa Sayuuni bagobebwe era bazzibweyo emabega nga baswadde.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Babeere ng’omuddo ogumera waggulu ku nnyumba, oguwotoka nga tegunnakula.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Omukunguzi tagufaako, n’oyo asiba ebinywa agunyooma.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Wadde abayitawo baleme kwogera nti, “Omukisa gwa Mukama gube ku mmwe. Tubasabidde omukisa mu linnya lya Mukama.”