Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Nzembo ya mobembo mpo na kokende na Tempelo ya Yawe. Wuta bolenge na ngai, banyokoli ngai bambala ebele. Tika ete Isalaele ezongela koloba:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

« Wuta bolenge na ngai, banyokoli ngai bambala ebele, kasi batikali kolonga ngai te! »

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Bato mabe batimoli mokongo na ngai, bazokisi ngai bapota ya banzela milayi na mokongo.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Kasi lokola Yawe azali sembo, akati basinga ya bato mabe.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Tika ete bato nyonso oyo bayinaka Siona bakufa soni mpe bazonga sima!

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Tika ete bakoma lokola matiti oyo ebotaka na likolo ya ndako mpe ekawukaka liboso ete balongola yango;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

tika ete mobuki bambuma ya bilanga atondisa na yango te maboko na ye, tika ete mokangi maboke ya banzete atondisa na yango te saki na ye.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Tika ete baleki nzela baloba na bango te: « Tika ete Yawe apambola bino! » Topamboli bino na Kombo na Yawe!