< Psaltaren 129 >

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
Nyanyian ziarah. Mereka telah cukup menyesakkan aku sejak masa mudaku--biarlah Israel berkata demikian--
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
mereka telah cukup menyesakkan aku sejak masa mudaku, tetapi mereka tidak dapat mengalahkan aku.
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
Di atas punggungku pembajak membajak, membuat panjang alur bajak mereka.
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
TUHAN itu adil, Ia memotong tali-tali orang fasik.
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
Semua orang yang membenci Sion akan mendapat malu dan akan mundur.
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
Mereka seperti rumput di atas sotoh, yang menjadi layu, sebelum dicabut,
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
yang tidak digenggam tangan penyabit, atau dirangkum orang yang mengikat berkas,
8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
sehingga orang-orang yang lewat tidak berkata: "Berkat TUHAN atas kamu! Kami memberkati kamu dalam nama TUHAN!"

< Psaltaren 129 >