< Psaltaren 129 >

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
यात्रा का गीत इस्राएल अब यह कहे, “मेरे बचपन से लोग मुझे बार बार क्लेश देते आए हैं,
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
मेरे बचपन से वे मुझ को बार बार क्लेश देते तो आए हैं, परन्तु मुझ पर प्रबल नहीं हुए।
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
हलवाहों ने मेरी पीठ के ऊपर हल चलाया, और लम्बी-लम्बी रेखाएँ की।”
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
यहोवा धर्मी है; उसने दुष्टों के फंदों को काट डाला है;
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
जितने सिय्योन से बैर रखते हैं, वे सब लज्जित हों, और पराजित होकर पीछे हट जाए!
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
वे छत पर की घास के समान हों, जो बढ़ने से पहले सूख जाती है;
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
जिससे कोई लवनेवाला अपनी मुट्ठी नहीं भरता, न पूलियों का कोई बाँधनेवाला अपनी अँकवार भर पाता है,
8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
और न आने-जानेवाले यह कहते हैं, “यहोवा की आशीष तुम पर होवे! हम तुम को यहोवा के नाम से आशीर्वाद देते हैं!”

< Psaltaren 129 >