Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

שיר המעלות רבת צררוני מנעורי-- יאמר-נא ישראל

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

רבת צררוני מנעורי גם לא-יכלו לי

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

על-גבי חרשו חרשים האריכו למענותם (למעניתם)

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

יהוה צדיק קצץ עבות רשעים

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

יבשו ויסגו אחור-- כל שנאי ציון

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

יהיו כחציר גגות-- שקדמת שלף יבש

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

שלא מלא כפו קוצר וחצנו מעמר

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

ולא אמרו העברים-- ברכת-יהוה אליכם ברכנו אתכם בשם יהוה