Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Ein Stufenlied. Oftmals haben sie mich bedrängt von meiner Jugend an, sage doch Israel,

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

oftmals haben sie mich bedrängt von meiner Jugend an; dennoch haben sie mich nicht übermocht.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Pflüger haben auf meinem Rücken gepflügt, haben lang gezogen ihre Furchen.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Jehova ist gerecht; er hat durchschnitten das Seil der Gesetzlosen.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Mögen beschämt werden und zurückweichen alle, die Zion hassen!

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Mögen sie sein wie das Gras der Dächer, welches verdorrt, ehe man es ausrauft,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

womit der Schnitter seine Hand nicht füllt, noch der Garbenbinder seinen Schoß;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

und die Vorübergehenden sagen nicht: Jehovas Segen über euch! Wir segnen euch im Namen Jehovas.