Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cantique des degrés.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Souvent ils m’ont attaqué depuis ma jeunesse, mais ils n’ont rien pu contre moi,

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Sur mon dos ont travaillé les pécheurs; ils ont prolongé leur iniquité.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Le Seigneur, qui est juste, a abattu la tête des pécheurs;

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Qu’ils soient confondus, qu’ils retournent en arrière tous ceux qui haïssent Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Qu’ils deviennent comme l’herbe des toits, qui, avant qu’on l’arrache, est desséchée;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Dont ne remplit pas sa main celui qui moissonne, ni son sein celui qui recueille les gerbes.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Et ils n’ont pas dit, ceux qui passaient: La bénédiction du Seigneur soit sur vous, nous vous bénissons au nom du Seigneur.