Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Cantique des degrés. Ils m’ont souvent opprimé dès ma jeunesse, – qu’Israël le dise, –

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ils m’ont souvent opprimé dès ma jeunesse; cependant ils n’ont pas prévalu sur moi.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Des laboureurs ont labouré mon dos, ils y ont tracé leurs longs sillons.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

L’Éternel est juste; il a coupé les cordes des méchants.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Qu’ils soient couverts de honte, et se retirent en arrière, tous ceux qui haïssent Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Qu’ils soient comme l’herbe des toits, qui sèche avant qu’on l’arrache,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Dont le moissonneur ne remplit pas sa main, ni le lieur de gerbes son sein; …

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Et les passants ne disent pas: La bénédiction de l’Éternel soit sur vous! nous vous bénissons au nom de l’Éternel.