Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A Song of Ascents. Many times they have afflicted me from my youth up. Let Israel now say:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

many times they have afflicted me from my youth up, yet they have not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The plowers plowed on my back. They made their furrows long.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

The LORD is righteous. He has cut apart the cords of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let them be disappointed and turned backward, all those who hate Zion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be as the grass on the housetops, which withers before it grows up,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

with which the reaper doesn’t fill his hand, nor he who binds sheaves, his bosom.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Neither do those who go by say, “The blessing of the LORD be on you. We bless you in the LORD’s name.”