< Psaltaren 129 >
1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
song [the] step many to vex me from youth my to say please Israel
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
many to vex me from youth my also not be able to/for me
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
upon back/rim/brow my to plow/plot to plow/plot to prolong (to/for furrow their *Q(K)*)
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
LORD righteous to cut cord wicked
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
be ashamed and to turn back all to hate Zion
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
to be like/as grass roof which/that former to draw to wither
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
which/that not to fill palm his to reap and bosom his to bind
8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
and not to say [the] to pass blessing LORD to(wards) you to bless [obj] you in/on/with name LORD