Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A Song of Ascents. Many a time, have they harassed me from my youth, well may Israel say:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Many a time, have they harassed me from youth, yet have they not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Upon my back, have ploughmen ploughed, They have lengthened their furrow!

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Yahweh, is righteous, He hath cut asunder the cords of the lawless.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let all who hate Zion, be ashamed and shrink back:

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them become like the grass of housetops, which, before it is pulled up, hath withered;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Wherewith no reaper, hath filled his hand, nor binder, his bosom:

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Neither have the passers-by ever said, The blessing of Yahweh, be unto you, —We have blessed you in the Name of Yahweh.