Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

“A psalm of the steps, or the goings up.” Much have they afflicted me from my youth, May Israel now say;

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Much have they afflicted me from my youth, Yet have they not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The ploughers ploughed up my back; They made long their furrows;

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

But the LORD was righteous; He cut asunder the cords of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let all be driven back with shame Who hate Zion!

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be as grass upon the house-tops, Which withereth before one pulleth it up;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

With which the reaper filleth not his hand, Nor he that bindeth sheaves his bosom!

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

And they who pass by do not say, “The blessing of the LORD be upon you! We bless you in the name of the LORD!”