Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A SONG OF THE ASCENTS. Often they distressed me from my youth, Pray, let Israel say:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Often they distressed me from my youth, Yet they have not prevailed over me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Plowers have plowed over my back, They have made their furrows long.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

YHWH [is] righteous, He has cut apart cords of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

All hating Zion [are] confounded and turn backward.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

They are as grass of the roofs, That withers before it was drawn out,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

That has not filled the hand of a reaper, And the bosom of a binder of sheaves.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

And the passers by have not said, “The blessing of YHWH [is] on you, We blessed you in the Name of YHWH!”