Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A Song of degrees. Many a time have they afflicted me from my youth — oh let Israel say —

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Many a time have they afflicted me from my youth; yet they have not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The ploughers ploughed upon my back; they made long their furrows.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Jehovah is righteous: he hath cut asunder the cords of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let them be ashamed and turned backward, all that hate Zion;

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be as the grass upon the house-tops, which withereth before it is plucked up,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Wherewith the mower filleth not his hand, nor he that bindeth sheaves his bosom;

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Neither do the passers-by say, The blessing of Jehovah be upon you; we bless you in the name of Jehovah!