Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

A Canticle in steps. They have often fought against me from my youth, let Israel now say:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

they have often fought against me from my youth, yet they could not prevail over me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The sinners have made fabrications behind my back. They have prolonged their iniquity.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

The just Lord will cut the necks of sinners.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let all those who hate Zion be confounded and turned backwards.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be like grass on the rooftops, which withers before it can be pulled up:

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

with it, he who reaps does not fill his hand and he who gathers sheaves does not fill his bosom.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

And those who were passing by have not said to them: “The blessing of the Lord be upon you. We have blessed you in the name of the Lord.”