< Psaltaren 129 >
1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
A Song of Degrees. Many a time have they warred against me from my youth, let Israel now say:
2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
Many a time have they warred against me from my youth: and yet they prevailed not against me.
3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
The sinners wrought upon my back: they prolonged their iniquity.
4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
The righteous Lord has cut asunder the necks of sinners.
5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
Let all that hate Sion be put to shame and turned back.
6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
Let them be as the grass of the house-tops, which withers before it is plucked up.
7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
Wherewith the reaper fills not his hand, nor he that makes up the sheaves, his bosom.
8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
Neither do they that go by say, The blessing of the Lord be upon you: we have blessed you in the name of the Lord.