Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Many a time they have afflicted me from my youth up. Let Israel now say,

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Many a time they have afflicted me from my youth up, yet they have not prevailed against me.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

The plowers plowed upon my back. They made long their furrows.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Jehovah is righteous. He has cut apart the cords of the wicked.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Let them be put to shame and turned backward, all those who hate Zion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Let them be as the grass upon the housetops, which withers before it grows up,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

with which the reaper fills not his hand, nor he who binds sheaves, his bosom.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Neither do those who go by say, The blessing of Jehovah be upon you. We bless you in the name of Jehovah.