Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Wer ma ji wero kadhi e hekalu. “Jogi osesanda malit nyaka aa e tin-na,” Israel mondo owach niya;

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

“gisesanda malit nyaka aa e tin-na, to kata kamano pok gibedo gi loch kuoma.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Jopur osepuro diengʼeya kendo gisegore opara ma roboche,

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

to kata kamano Jehova Nyasaye en ngʼama kare; osegola e badho mar joma timbegi richo.”

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Ji duto mochayo Sayun lo mi dog chien gi wichkuot.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Mad gichal gi lum moti ewi tado maner kata kapok odongo maber.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Ok onyal nyago gimoro mapongʼo lwet jakeyo, kata ma jachoko nyalo tingʼo e bade.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Mad joma kalo bute kik wachnegi niya, “Jehova Nyasaye mondo ogwedhi, kata ni, wagwedhi e nying Jehova Nyasaye.”