Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Tangtlaeng Laa Ka camoe lamloh kai mat n'daengdaeh he Israel loh thui laeh saeh.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Ka camoe lamloh kai he mat n'daengdaeh uh dae kai he n'noeng moenih.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Ka uen soah a thoe a thoe uh tih a hma sokah a hma te a yoe uh.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Aka dueng BOEIPA loh halang rhoek kah rhuivaeh te a tlueh pah.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Zion aka thiinah rhoek boeih tah yahpok uh saeh lamtah a hnuk la balkhong uh saeh.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Imphu kah sulrham bangla om saeh. Te tah amah hmuen ah a rhae la a phuk.

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Te te a ah tih a ban neh a kulup akhaw a kutpha dongah a bae moenih.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Te vaengah aka kongpa rhoek loh, “Nangmih soah BOEIPA kah yoethennah om saeh. BOEIPA ming neh nangmih te yoethen kan paek uh,” ti uh boel saeh.