Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Y Cantan Quinajulo. MEGAE na tiempo nae manapiniteyo desde y pinatgonjo: polo ya ualog Israel pago:

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Megae na tiempo nae manapiniteyo desde y pinatgonjo: lao trabia ti mangana ni y ninasiñañija contra guajo.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Y manmanalado jaalado gui jilo y tatalojo: janafananaco y sutcoñija.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Si Jeova tunaegüe: güiya umutut y cuetdas y manaelaye.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Polo ya ufanmamajlao todo ayo y bumira sija tate, todo sija y chumatlie Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Polo ya ufantaegüije y chaguan gui jilo guma, ni y anglo antes di udoco:

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

Ya chaña y manuutut chaguan munabubula y canaeña, ni y pechonña y manmanonojo.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Ni ujaalog ayo sija y manmalolofan, Y bendision Jeova usaga gui jilomo; jame bumendise jao pot y naan Jeova.