Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Awit sa pagtungas. “Sukad pa sa akong pagkabatan-on kanunay silang nagsulong kanako,” tugoti nga mosulti ang Israel.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

“Sukad pa sa akong pagkabatan-on kanunay silang nagsulong kanako, apan wala pa gayod (sila) makabuntog kanako.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Ang magdadaro nagdaro sa akong likod; gipalaloman nila ang agi sa daro.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Matarong si Yahweh; putlon niya ang mga pisi sa mga daotan.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Hinaot nga maulawan silang tanan ug mangatras, kadtong nagdumot sa Zion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Hinaot nga mahisama (sila) sa sagbot nga anaa sa ibabaw sa balay nga mangalaya sa dili pa kini motag-as,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

nga dili na magpuno sa kamot sa magtitigom o sa dughan sa tawo nga magbugkos niini.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

Hinaot nga kadtong moagi dili moingon, “Hinaot nga ang panalangin ni Yahweh maanaa kanimo; panalanginan ka namo sa ngalan ni Yahweh.”