Psaltaren 127

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

Cantico di Maalot, di Salomone SE il Signore non edifica la casa, In vano vi si affaticano gli edificatori; Se il Signore non guarda la città, In vano vegghiano le guardie.

2 Det är fåfängt att I bittida stån upp och sent gån till vila, och äten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han åt sina vänner, medan de sova.

[Voi] che vi levate la mattina a buon'ora, [e] tardi vi posate, [E] mangiate il pane di doglie, in vano [il fate]; In luogo di ciò, Iddio dà il sonno a colui ch'egli ama.

3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

Ecco, i figliuoli [sono] una eredità del Signore; Il frutto del ventre [è] un premio.

4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.

Quali [son] le saette in mano d'un valent'[uomo], Tali [sono] i figliuoli in giovanezza.

5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.

Beato l'uomo che ne ha il suo turcasso pieno; [Tali] non saranno confusi, Quando parleranno co' [lor] nemici nella porta.