< Psaltaren 126 >

1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
Canticum graduum. In convertendo Dominus captivitatem Sion, facti sumus sicut consolati.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
Tunc repletum est gaudio os nostrum, et lingua nostra exsultatione. Tunc dicent inter gentes: Magnificavit Dominus facere cum eis.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
Magnificavit Dominus facere nobiscum; facti sumus lætantes.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Converte, Domine, captivitatem nostram, sicut torrens in austro.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
Qui seminant in lacrimis, in exsultatione metent.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Euntes ibant et flebant, mittentes semina sua. Venientes autem venient cum exsultatione, portantes manipulos suos.

< Psaltaren 126 >