Psaltaren 126

1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

Ein Wallfahrtslied. Als der HERR einst Zions Mißgeschick wandte,

2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»

Damals war unser Mund voll Lachens und unsre Zunge voll Jubels; damals sagte man unter den Heiden: »Der HERR hat Großes an ihnen getan!«

3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

Ja, Großes hatte der HERR an uns getan: wie waren wir fröhlich!

4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

Wende, o HERR, unser Mißgeschick gleich den Bächen im Mittagsland!

5 De som så med tårar skola skörda med jubel.

Die mit Tränen säen, werden mit Jubel ernten.

6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

Wohl schreitet man weinend dahin, wenn man trägt den Samen zur Aussaat; doch jubelnd kehrt man heim, mit Garben beladen.