Psaltaren 126

1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

[Ein Stufenlied.] Als Jehova die Gefangenen [Eig. die Heimkehrenden] Zions zurückführte, waren wir wie Träumende.

2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»

Da ward unser Mund voll Lachens, und unsere Zunge voll Jubels; da sagte man unter den Nationen: Jehova hat Großes an ihnen [Eig. diesen] getan!

3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

Jehova hat Großes an uns getan: wir waren fröhlich!

4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

Führe unsere Gefangenen zurück, Jehova, gleich Bächen im Mittagslande!

5 De som så med tårar skola skörda med jubel.

Die mit Tränen säen, werden mit Jubel ernten.

6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

Er geht weinend hin, tragend den Samen zum Säen; er kommt heim mit Jubel, tragend seine Garben.