Psaltaren 126

1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.

En Jérusalem. Quand le Seigneur ramena les captifs de Sion, nous fûmes comblés de consolations.

2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»

Alors notre bouche fut remplie de joie, et notre langue d'allégresse; alors les Gentils dirent entre eux: Pour eux le Seigneur a fait de grandes choses.

3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.

Le Seigneur a fait de grandes choses pour nous, et nous en avons été dans la joie.

4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.

Seigneur, ramène nos captifs comme les torrents du Midi.

5 De som så med tårar skola skörda med jubel.

Ceux qui sèment dans les larmes récolteront dans l'allégresse.

6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

Ils allaient, ils allaient pleurant, jetant leur semence: ils reviendront dans l'allégresse, apportant leurs gerbes.