< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
A Song of Ascents. When the LORD turned again the captivity of Zion, we were like unto them that dream.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
Then was our mouth filled with laughter, and our tongue with singing: then said they among the nations, The LORD hath done great things for them.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
The LORD hath done great things for us; [whereof] we are glad.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Turn again our captivity, O LORD, as the streams in the South.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
They that sow in tears shall reap in joy.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Though he goeth on his way weeping, bearing forth the seed; he shall come again with joy, bringing his sheaves [with him].