< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
A Song of Degrees. When the Lord turned the captivity of Sion, we became as comforted ones.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
Then was our mouth filled with joy, and our tongue with exultation: then would they say among the Gentiles,
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
The Lord has done great things among them. The Lord has done great things for us, we became joyful.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Turn, O Lord, our captivity, as the steams in the south.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
They that sow in tears shall reap in joy.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
They went on and wept as they cast their seeds; but they shall surely come with exultation, bringing their sheaves [with them].