< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
Hodočasnička pjesma. Kad Jahve vraćaše sužnjeve sionske, bilo nam je k'o da snivamo.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
Usta nam bjehu puna smijeha, a jezik klicanja. Među poganima tad se govorilo: “Velika im djela Jahve učini!”
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
Velika nam djela učini Jahve: opet smo radosni!
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Vrati, o Jahve, sužnjeve naše k'o potoke negepske!
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
Oni koji siju u suzama, žanju u pjesmi.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Išli su plačući noseći sjeme sjetveno: vraćat će se s pjesmom, noseći snoplje svoje.