< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
kathutkung: panuekhoeh A man awh teh a hrawi awh e Zioncanaw hah BAWIPA ni bout a ban sak toteh, kai teh mang ka mang e patetlah ka o.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
Hat toteh, kaimae pahni teh panuinae hoi thoseh, kaimae lai teh, la saknae hoi thoseh a kawi han. Ayânaw niteh, BAWIPA ni ahnimouh hanelah hno kalen a sak pouh toe, telah miphunnaw rahak vah a dei awh.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
BAWIPA ni kaimouh hanlah hno kalen a sak toe. Kaimouh teh ka lunghawi awh.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Oe BAWIPA, a man awh teh, a hrawi awh e kaimanaw hah, Negeb e palangtui patetlah bout tho sak haw.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
Mitphi tui hoi cati katunaw ni lunghawi la sak laihoi a a awh han.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Cati ka phawt niteh, tha thout laipalah, khuika laihoi ka tâcawt e tami teh, cabongnaw hrawm vaiteh, lunghawi la sak laihoi bout a ban katang han.