< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
Yahweh Pakai in sohchang hochu Jerusalem a ahinlepuilut kitphatchun, hichu mangtoh abang jengin ahi!
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
Keiho lungna chim tah'a nuinan ka dimset jingun, ki pahtah'in la kasauve. Hichun chidang namdang hon asei un, “Yahweh Pakai in thil loupi kidangtah chu aboldoh peh tauve” atiuve.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
Adih'e, Yahweh Pakai in thil loupi kidangtah chu eiboldoh pehtauve! Iti kipa um a hitam!
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Neldi gam a twilonglut hon athah semkit bangin O Yahweh Pakai kanei kagouhou hin kiledoh sah kittan.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
Mitlhi long pum pum a muchi tuten, kipah thanom tah'a aga akilodiu ahi.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Kapjing pum a atuding muchi kipoh'a vaikonten, aga hinkipoh puma inmun kipahle thanomtah'in hung kileuhen.