< Psaltaren 126 >
1 En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
Qaal ing am tukhqi ce Bawipa ing Zion na a sawi law khqi tlaih awh, kaimih taw mang ak hukhqi amyihna awm unyng.
2 Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
Ningmih am khakhqi taw qaihnaak ing be nawh, nim laikhqi taw zeelnaak laa khqi ing be uhy. Cawh thlangphyn khqi anglakawh, “Bawipa ing ik-oeih bau soeih cekkhqi hamna sai pehy,” tinawh kqawn uhy.
3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
Bawipa ing ik-oeih bau soeih ningnih aham sai law hawh hy, cedawngawh ningnih taw zeelnaak ing ni be uhy.
4 HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
Aw Bawipa, ni hu awhkaw zoseennaak ce ni pe tlaih lah, Negev a lawngcakhqi amyihna ak awm ce.
5 De som så med tårar skola skörda med jubel.
Mikphli ing ak sawkhqi ing zeelnaak laa sak doena aat kawm uh.
6 De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.
Grang doena camci saw aham ak cet khqi ing, cangvui pawm doena zeelnaak laa sak ing hlat law tlaih kawm uh.