Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Ко се узда у Господа, он је као гора Сион, не помеша се, остаје довека.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Око Јерусалима су горе, и Господ је око народа свог одсад и довека.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Јер неће остати скиптар безбожнички над делом праведничким, да не би праведници пружили руке своје на безакоње.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Учини, Господе, добро добрима и онима који су права срца.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

А који сврћу на криве путе, отераће Господ с онима који чине безакоње. Мир Израиљу!