Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Песнь восхождения. Надеющийся на Господа, как гора Сион, не подвигнется: пребывает вовек.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Горы окрест Иерусалима, а Господь окрест народа Своего отныне и вовек.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Ибо не оставит Господь жезла нечестивых над жребием праведных, дабы праведные не простерли рук своих к беззаконию.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Благотвори, Господи, добрым и правым в сердцах своих;

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

а совращающихся на кривые пути свои да оставит Господь ходить с делающими беззаконие. Мир на Израиля!