Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Cantico di Maalot QUELLI che si confidano nel Signore, [Son] come il monte di Sion, [il quale] non può essere smosso, E che dimora in perpetuo.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

[Come] Gerusalemme è intorniata di monti, Così il Signore [è] intorno al suo popolo, Da ora in eterno.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Perciocchè la verga d'empietà non riposerà [in perpetuo] Sopra la sorte de' giusti; Acciocchè talora i giusti non mettano le lor mani ad alcuna iniquità.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

O Signore, fa' bene a' buoni, Ed a quelli che son diritti ne' lor cuori.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

Ma, quant'è a quelli che deviano dietro alle loro obliquità, Scaccili il Signore con gli operatori d'iniquità. Pace [sia] sopra Israele.