Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Dagiti agtaltalek kenni Yahweh ket kasda la iti Bantay Sion, saan a magunggon, agtalinaed iti agnanayon.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Kas kadagiti bantay a naipalawlaw iti Jerusalem, kasta met a linawlaw ni Yahweh dagiti tattaona ita ken iti agnanayon.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Saan a rumbeng nga agturay ti setro ti kinadangkes iti daga dagiti nalinteg. Amangan no aramiden ti nalinteg iti dakes.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

O Yahweh, agaramidka iti naimbag kadagiti naimbag ken kadagiti nalinteg ti pusoda.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

Ngem no kadagiti agbaw-ing nga agturong kadagiti nakillo a dalanda, iyadayunto ida ni Yahweh a kaduada dagiti managdakdakes. Adda koma iti kappia iti Israel.