Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Those who trust in Adonai are as Mount Zion [Mountain ridge, Marking], which can’t be moved, but remains forever.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

As the mountains surround Jerusalem [City of peace], so Adonai surrounds his people from this time forward and forever more.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

For the scepter of ethical wickedness won’t remain over the allotment of the upright; so that the upright won’t use their hands to do evil.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Do good, Adonai, to those who are good, to those who are upright in their hearts.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

But as for those who turn aside to their crooked ways, Adonai will lead them away with the workers of vain striving of iniquity. Peace be on Israel [God prevails].