< Psaltaren 125 >
1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.
They that trust in the LORD shall be as mount Zion, which cannot be removed, but abides for ever.
2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.
As the mountains are round about Jerusalem, so the LORD is round about his people from henceforth even for ever.
3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.
For the rod of the wicked shall not rest upon the lot of the righteous; lest the righteous put forth their hands unto iniquity.
4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.
Do good, O LORD, unto those that be good, and to them that are upright in their hearts.
5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!
As for such as turn aside unto their crooked ways, the LORD shall lead them forth with the workers of iniquity: but peace shall be upon Israel.