Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Wer ma ji wero kadhi e hekalu. Joma ogeno kuom Jehova Nyasaye chalo gi Got Sayun, ma ok nyal yiengi to osiko nyaka chiengʼ.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Mana kaka gode olworo Jerusalem, e kaka Jehova Nyasaye olworo joge chakre, tinende kendo nyaka chiengʼ.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Ludh loch mar joma timbegi richo ok bi siko korito piny mopog ne joma kare, nimar ka mano otimore to joma kare nyalo tiyo gi lwetgi kuom timo marach.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Tim maber, yaye Jehova Nyasaye, kendo ni jogo moriere gie chunygi.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

To joma lokore luwo yore mobam Jehova Nyasaye biro kumo kaachiel gi joma timo timbe maricho. Israel mondo obed gi kwe.