< Psaltaren 125 >
1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.
Tangtlaeng Laa BOEIPA dongah aka pangtung rhoek tah Zion tlang bangla, kumhal ah tuen pawt tih ngol.
2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.
Jerusalem kaepvai kah tlang rhoek tah amah ham coeng ni. Te dongah BOEIPA tah a pilnam a kaepvai ah, tahae lamkah neh kumhal duela om.
3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.
Halangnah mancai loh aka dueng rhoek kah hmulung te naan boel saeh. Te daengah ni aka dueng loh a kut te dumlai la a hlah pawt eh.
4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.
BOEIPA aw aka then taeng neh, a lungbuei ah aka thuem taengah tah hlampan pah.
5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!
Tedae BOEIPA aw, amih a kael la aka mael rhoek neh boethae aka saii te a tueih ni. Israel soah rhoepnah om saeh.