Psaltaren 125

1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.

Kasang laa. Angraeng oep kaminawk loe anghuen ai, dungzan kacak, Zion mae baktiah om o tih.

2 Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid.

Maenawk mah Jerusalem to takui khoep baktih toengah, Angraeng mah angmah ih kaminawk to vaihi hoi dungzan khoek to takui khoep.

3 Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.

Katoeng kaminawk ih prae thungah kasae kaminawk ih cunghet to om mak ai, to tih ai nahaeloe katoeng kaminawk loe a ban to kahoih ai hmuen sak hanah patoh o moeng tih.

4 Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan.

Aw Angraeng, kahoih kaminawk hoi poektoeng kaminawk khaeah, kahoih hmuen to sah ah.

5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel!

Loklam kang koiah amkhraeng kaminawk loe, Angraeng mah kahoih ai hmuen sah kaminawk hoi nawnto caeh haih hmaek tih; toe Israel nuiah loe monghaih to om nasoe.